Har gjort ny blogg efter att ha tagit en titt på min gamla som legat orörd sen förra sommaren och insåg att den sög.
Den sög, ungefär lika mycket som den här dagen har gjort. Jag sitter här efter en oändligt lång, dock å så underbar, sommardag i ett gigantiskt hus med världens gulligaste unge en våning upp. Datorn är mitt enda sällskap och även fast jag nyss gjorde testet: Vem är du i en skräckfilm? på Facebook, med svaret: Du överlever! så hoppar jag 3 meter högt varje gång jag hör ett ljud.
Så för att divertera min uppmärksamhet och för att lugna mig själv en smula så började jag på det här inlägget. Det är så här svårt, att beskriva sig själv när man sitter och funderar och när man skriver på ett sätt där man utelämnar det där tråkiga och försöker skriva det roliga och intressanta. För då missar man poängen med att beskriva sig själv ju!
Jag tror såhär om mig själv, skulle jag någonsin hitta en överlevnadsmanual eller en karta till stället dit jag är på väg så skulle jag slarva bort den. För sån är jag. Jag är den personen som tackade ja till 3 bananer på en golftävling även fast jag inte käkar bananer på golftävlingar och glömde bort de bananerna i en månad eller två. Den äckligaste synen jag någonsin sett och en bag senare så var det historia. Shit happens. Jag ser inte väggen förrän jag gått in i den. Min mening är att måla innanför linjen men jag lyckas måla utanför. Min mening är sedan att få bort den färgen inte att skrapa bort väggen...
